Föreläsning och mental träning

Idag hölls den första salsföreläsningen i moment Litteraturvetenskapliganalys i kursen Litteraturvetenskap II. Vi behandlade skillnaden mellan vetenskaplig text och essä, och jämförde en avhandling av Poggilio med en essä av Lagercrantz. Efteråt var det bara att skynda hem, via posten för att hämta ut ett bokpaket som bl.a. innehöll min Grekiska grammatik bok. Perfekt timing då jag lämnade tillbaka mitt lånade exemplar idag. Tyvärr hann jag inte läsa så mycket i den då förberedelserna för avresa till Bordeaux och medoc-marathon som väntar.

Nu gäller mental träning, beträffande det fysiska går det inte att göra något mer nu innan loppet, att intala hjärnan och kroppen att jag klarar det.

Annonser

Höstterminen är igång

Igår var introduktion till Litteraturvetenskap II. Det var kul att komma dit och positiv överraskning att några av mina kurskamrater från våren också var där. En del av oss har även valt samma fördjupning. Ser framemot att studera och diskutera litteratur med dem och mina nya kurskamrater under hösten. Och läsningen, vad härligt att i höstmörkret krypa upp i soffhörnet, dra en pläd om mig, en varm kopp te och en bok. Finns det något bättre att göra en regnruskig höstkväll? Jag kan i alla fall inte tänka mig något bättre.

Nu har jag då kommit i gång med alla kurser som jag ska läsa under höst terminen. Min studieplanering har jag påbörjat, men måste göra mig ett schema med dead-lines. Det gäller att komma in i fasta rutiner om jag skall ha möjlighet att slutföra alla kurserna.

Utöver planering har jag också lämnat in två sagor och en notis i kursen Att skriva för barn och ungdom. All litteratur inför morgondagens föreläsning Att tolka och skriva om litteratur har jag läst och förberedelserna för vad jag ska läsa under helgen börjar bli klara.

Till helgens aktiviteter hör, förutom läsning, lära mig några grekiska glosor, såsom γιγνώσϰω ”jag känner till” för att visa ett exempel. Det räcker inte med att stimulera hjärnan, kroppen måste få sitt också, så det blir även fysisk aktivitet i helgen. Löpning är den aktivitet som jag tycker om, och till helgen springer jag ett marathon.  Både kropp och själ får sitt.

Idag var officiellt den första föreläsningen på Antik grekiska tillgänglig. Det är en distanskurs som Göteborgs universitet ger. Föreläsning 1 fanns  tillgänglig redan i slutet på f.g. vecka, så jag hade tjuvstartat lite. Har övat mig på att skriva det grekiska alfabetet och tränat på att lära mig de olika tecknen. Det är inte helt lätt att lära ett nytt alfabet, men drömmen om att kunna läsa de grekiska dramerna på originalspråk gör hela inlärningsprocessen lite lättare.

En extra push fick jag under sommaren, då jag gick en kurs på Stockholms Universitet  ‘Grekisk tragedi och komedi i översättning’. En kurs jag varmt kan rekommendera för de som är nyfikna på, eller intresserad av de grekiska dramerna.

Grupparbete på distans

I kursen Projekt och Projekt organsiation är första inlämningsuppgiften ett grupparbete i två delar. Vi skall beskriva vad vi anser att projektarbete är. Det är  tydligt uttalat att ingen kurslitteratur skall användas då detta  helt skall vara baserat på egna erfarenheter och uppfattningar, utan yttre påverkan. Den första delen är att alla skall skriva en kortare text (runt en A4 sida) om egna erfarenheter och definition av projekt. Detta skall sedan delas inom gruppen, diskuteras och sammanfattas, där sammanfattningen skall lämnas in.

I min grupp är vi sex personer, som träffats en gång, vilket var på introduktionen, då vi också blev indelade i grupper. Vi började med att komma överens om en tidsplan, identifiera hjälpmedel och fördela roller och arbete, vilket innebar att utse en ansvarig för sammanställningen, skapa en fb-grupp för diskussion och dokumentdelning. Vi hanterade uppgiften som ett projekt, och då vi diskuterade, upplägg och tidsplan, och tog beslut utifrån det, åstadkom vi också ett engagemang och stöd för plan, tidsram och metod. Ingen sa: Låt oss hantera detta som ett projekt. Det hände av sig själv, helt naturligt, vilket i sig inte är överraskande. När det finns ett uttalat syfte och mål, bestämd tidsram, och en grupp individer till förfogande att utföra uppgiften, har man ju faktiskt ett projekt, oavsett hur man väljer att namnge det.

Det är intressant att en grupp människor, med mycket olika bakgrund och erfarenheter, som inte känner varandra, så snabbt kan göra denna enkla projektplan och få ett buy-in. Det är i och för sig den mins svåra delen, och det intressanta är att det hittills har fungerat. D.v.s alla har följt tidsplanen och gjort klar den egna delen inom överenskommen tidsram, en sluten grupp på fb startades i vilken vi delar dokument och diskuterar uppgiften. Sammanställningen pågår nu, där alla är delaktiga, och den ansvarige är pådrivande så till vida att denne såg till att del två diskussionen som blir underlaget för sammanställningen kom igång. Vi följer tidsplanen.

Någonstans trodde jag att detta skulle bli mer utmanade ä n det visat sig vara. Kanske är det så, att i den virtuella världen blir det mer påtagligt om det är någon som inte bidrar, vilket kanske fungerar som en motivator. Ingen vill vara den som anses att inte bidra och i en diskussionstråd på nätet blir det ju mer märkbart om någon är tyst. Man lyser med sin frånvaro. En annan reflektion är att det kanske är lättare att göra sig hörd i en asynkron diskussion, särskilt i ett forum med många ”starka” röster. Det finns ju ingen konkurrens om ”air-time”. Den som inte vågar/klarar/får möjlighet att göra sig hörd i mötesrummet, där det kan finnas de som tar mycket air-time, har kanske lättare att göra sin stämma hörd i den virtuella konversationen.

Det kan ju också vara så enkelt att jag haft tur att hamna i en grupp med motiverade och duktiga kurskamrater – vilket jag redan sett bevis på 🙂

Sjukdomen av Birgitta Trotzig

I måndags insåg jag att vi skulle läsa Sjukdomen av Birgitta Trotzig till dagens undervisning. Efter lektionen, kl 11.00, var det bara att skynda till Akademibokhandeln, och hoppas på att de hade ett exemplar inne. Tack och lov fanns det två böcker kvar, mindre bra var att vi var tre från klassen som ville ha ett ex…. En av mina kurskamrater avstod frivilligt då han fick information om att det finns ett exemplar kvar hos en (hyfsat) närliggande bokhandel. Oerhört tacksam, och med dåligt samvete…, köpte jag min bok, och började läsa på tunnelbanan på väg hem.

Redan på tunnelbanan insåg jag att denna mörka och tunga bok, kräver sin tid; tid som jag inte hade. Tack och lov kunde jag spendera gårdagen till att läsa, och hade läst ut boken till morgonens undervisning. Visserligen hann jag läsa ut boken, men, för att komma till sin rätt, bör man ge den mer än 1,5 dag till att läsa. Trotzig använder många ord, och långa – långa –  meningar, och berättelsen kräver både eftertanke, och koncentration, därför anser jag att som läsare skall man ge sig själv längre tid att läsa den, frö att även kunna reflektera och begrunda historien. Boken är absolut läsvärd, och jag kommer att läsa den igen, och då utan stress.

Denna bok har också väckt min nyfikenhet på Birgitta Trotzig, har inte tidigare läst något av henne, och planen är att jag skall läsa fler av hennes alster. Hon skriver på ett oerhört intressant sätt. I denna bok fanns det, iaf tidvis, en rytm, vilket man oftast inte finner i den moderna epiken, men känner i gen i lyriken. Vissa bitar i boken gjorde sig bättre genom högläsning, och jag fann mig själv läsa långa bitar högt. Det var ju tur att jag var hemma (och ensam), hade nog fått konstiga blickar på tunnelbanan….

En bok jag kan rekommendera andra att läsa, och som sagt ge den lite tid!